genmodifieradmat

Med gentekniken går det att förbättra grödor så till vida att de till exempel kan få bättre 
hållbarhetstid, odare smak och högre näringsmängd. Här nedan följer ett antal produkter, 
somliga under utveckling, som har genmanipulerats i förhoppning om att uppnå någon förbättrad 
egenskap som sedan kan vara intressant på den kommersiella marknaden.



Tomater och exotiska frukter

 

Med genteknikens hjälp skulle utbudet i mataffären kunna öka. I Sverige går det inte att köpa så många tropiska frukter. Detta beror på att de mognar så pass fort att frukterna skulle vara övermogna när de väl ligger i fruktdisken. Även tomater har problemet att de mognar fort och måste plockas när de är gröna, och sedan mogna under transportsträckan.

Att tomater mjuknar beror på att de har ett protein som bryter ner cellväggarna i tomaten. I naturen behövs proteinet för att tomatens frön ska spridas, men i odlingar har proteinet spelat ut sin roll och är oväsentligt.

Idag kan man med genteknikens hjälp stänga av genen som kodar för det här proteinet. Redan idag kan man i Storbritannien och USA köpa ketchup gjord på sådana här genmanipulerade tomater. Kanske gör den här tekniken att vi inte bara får andra tomater i Sverige, utan även mer tropisk frukt.

 

Majs

 

Majs är en annan gröda som är under genteknikens utveckling. Insektslarver är ofta ett problem för jordbrukare, då de äter blad och rötter från många grödor, däribland majs. För att bli av med larverna besprutar man fälten med insektsmedel. Idag finns det insektsmedel som består av biologiska produkter, nämligen olika varianter av bakterien Bacillus thuringensis. En version av bakterien har förmågan att producera kristaller av proteiner som är dödliga för en viss grupp insekter, medan en annan variant av bakterien producerar protein som är giftiga för andra insekter och så vidare. Proteinerna är dock inte giftiga för människor.

Efter att ha lokaliserat generna för de olika proteinerna har man lyckats föra in dem i majs. Majsen producerar då det för insekterna giftiga proteinerna, vilket leder till att fälten skonas från angrepp. Majs med dessa egenskaper utgör redan en betydande del av majsodlingen i Nordamerika.

 

 

Majs är en av de vanligaste grödor att genmanipulera, oftast är den då herbicidtolerant.

 

 

Vin

 

Gentekniken skulle även kunna komma finsmakarna till nytta. Med genmodifierade mögelsvampar kan man ge vinet djupare och fylligare smak. Det mesta av vinets smakkaraktär uppstår i druvmusten när vinet jäser. Vinets mognad kan dock snabbas på genom att tillsätta enzymer som skyndar på de kemiska processerna. Om vinet mognar snabbare kan nya smak- och färgämnen bildas, vilka kan ge upphov till en bättre smak. Men enzymerna som kan tillsättas går enbart att få i tillräckligt hög halt med genteknik. Man för in generna som kodar för enzymerna i mögelbakterier som då börjar producera den önskade enzymen. Forskare jobbar också med att införa gener för dessa enzymer i jästsvampar.

Äpplen

Äpple är en av de vanligaste frukterna i Sverige och odlas i stora mängder i många trädgårdar. Trots äppelträdens goda förmåga att växa, går den att förbättra. I äppelträdet är det växthormonet auxin som säger åt rötterna att växa. Genom att sätta in en gen i trädet, som gör rötterna känsligare mot auxin, får man trädstammar vars rötter växer bättre. Fördelen med större rötter är att äppelträdet kan ta upp mer näring och vatten till de grenar som ska bära frukt. Redan år 2001 började man testodla dessa äppelträd utanför växthus.

Äppeljuice

 

De som gjort äppeljuice själva har säkert upptäckt att den hemgjorda juicen blir betydligt grumligare än den man köper. Detta beror på att i den köpta äppeljuicen har ofta enzymet cellulas tillsatts. Cellulas bryter ner de långa cellulosamolekylerna som gör juicen grumlig. Cellulas framställs i stor skala av genmodifierade mögelsvampar.

 

Kakor

 

Många smakämnen i kakor och bakelser som till exempel sötningsmedel, fruktsmaker och vanillin tillverkas idag av genmodifierade bakterier och svampar. Tidigare framställdes ämnena genom kemiska processer, men med genmodifieringen går de att framställa både billigare och miljövänligare.

 

Bröd

Även vid tillverkningen av bröd tillämpas gentekniken. Också här är det enzymer som tillsätts som produceras av genmodifierade mögelsvampar. Dessa enzymer kan till exempel bryta ner stärkelse till socker långsammare så att degen jäser jämnare eller avlägsna de ämnen som ger brödet en skorpa om man vill ha brödet mjukare.

 

Chips

 

För några år sedan blåstes oroväckande rapporter upp i media om att bland annat chips och pommes frites var cancerframkallande, detta har senare skämtsamt kallats för ”galna chipssjukan”. Rapporterna byggde på djurförsök med akrylamid. Akrylamid påverkade antagligen hormonsystemet och var därför cancerframkallande, dock gjordes försöken bara på djur och man kan inte dra slutsatser att det är cancerframkallande för människor. Däremot är det känt att akrylamid är ett giftigt ämne, i höga halter kan det bland annat skada nervsystemet.

När potatis upphettas kraftigt, som vid tillverkning av chips, kan ämnet asparagin omvandlas till akrylamid. Forskare jobbar på att försöka minska halten akrylamid i livsmedel. Ett enzym som är framtaget av danska forskare kan till exempel bryta ner asparagin i potatisen och på så sätt hindra att akrylamid bildas. I USA har forskare istället tagit fram en potatis där två gener är avstängda så att inte asparagin bildas.

Ost

Vid tillverkning av ost behövs löpe. Löpe innehåller proteiner (enzymet kymosin) som får ämnen i mjölk att reagera och bland annat bilda ostmassa. Detta kallas att osten ystar sig. Löpe produceras naturligt i däggdjursmagar för att djuret ska kunna bryta ned moderns mjölk. Vid framställning av ost idag mal man ofta djupfrysta kalvmagar för att utvinna löpe. Detta accepterar inte mer restriktiva vegetarianer och vägrar helt enkelt att äta ost. I Sverige kommer dock det mesta av löpen via import, på grund av att för få kalvar slaktas i Sverige för att kunna mätta ostindustrin.

Problemet går att lösa genom att låta placera in genen för löpe-proteinet i bakterier. De genmodifierade bakterierna börjar då producera löpe. Det här vegetabiliska löpet accepteras ofta av vegetarianer och blir allt vanligare att använda vid osttillverkning. Storbritannien och Danmark är ledande länder när det kommer till den här typen av osttillverkning. Det bör tilläggas att inom livsmedelsindustrin får vegetabiliska enzymer officiellt inte kallas för vegetabiliskt löpe. Så om du letar efter ost med löpe som inte härstammar från kalvar ska du titta efter ystenzym eller mjölkkoagulerande enzym på innehållsförteckningen.

Lax och gris

På forskningsnivå finns det ett antal djur som tagits fram för att göra maten både nyttigare och mer miljövänlig. Forskare i USA har tagit fram en snabbväxande lax. Laxen producerar mer tillväxthormon och växer således snabbare. Forskarna hävdar att laxen är bättre för miljön eftersom den hinner äta mindre mängd mat och producera mindre avföring innan den blir uppfiskad. Kritiker hävdar dock att om laxen smiter ifrån sina odlingar och förökar sig med vanlig lax så kan hela ekosystemet rubbas.

Även grisen är ett djur vars gener forskare vart och pillat på. Japanska forskare har tagit fram en gris med nya gener för de proteiner som bearbetar fettsyror. Syftet är att grisen ska omvandla en del av sina mättande fettsyror till fleromättade. Skillnaden mellan mättade och fleromättade fettsyror är att de fleromättade har dubbelbindningar mellan kolatomerna i fettsyrasvansarna. Kort och gott ger detta ett mer nyttigt fett att äta för oss människor.

Grisen är ett djur man hoppas kunna göra mer miljövänlig, då den genom sin avföring bidrar till övergödning. För att minska den här effekten vill man sänka mängden fosfater i grisens avföring. Forskare har därför tagit fram en gris som tillverkar nya nedbrytningsenzymer i tarmen, för att minska på fosfaterna.

Plastpotatis

Växtförädlarna i Svalöf har inte bara tagit fram Amflora potatisen, de har även utvecklat en potatis som går att bearbeta till biologisk nedbrytbar plast. Vanlig potatis består av två sorters stärkelse, ungefär 25 % amylos och 75 % amylopektin. Medan man i pappersindustrin är intresserad av amylopektin, som finns i en högre halt i potatisen Amflora, så kan amylos användas till annat. I Svalöf har forskarna tagit fram en potatis där stärkelsen amylos dominerar, genom att ändra på generna för de som producerar stärkelse. Den här potatisen skulle kunna användas till att skapa biologiskt nedbrytbar plast. Fördelen med denna plast är att man till exempel skulle kunna göra plastflaskor som är nedbrytbara. Istället för att en plastflaska skulle ligga i skogen i flera årtionden så skulle den med denna plast kunna brytas ned nästan lika fort som ett äppelskrutt. Tyvärr är vanlig mineralolja, som idag används vid plasttillverkning, fortfarande så pass billig att potatisplasten inte skulle ha någon chans att konkurrera.