2.4 Det gyllene riset
Det gyllene riset anses vara ett av de största moderna genombrotten inom bioteknik. Riset är genmodifierat och har fått sex nya gener. Ris är ett av de vanligaste födoämnena bland människor jorden över. Det har dock brister ur näringssynpunkt; ris innehåller varken järn eller A-vitamin och har dessutom ett ämne som aktivt hindrar tarmarna från att ta upp A-vitamin. Detta får stora konsekvenser i länder med mindre varierad kost och där ris utgör huvudfödan. Tiotusentals människor blir årligen blinda på grund av A-vitamin -brist och i Sydostasien lider hälften av alla gravida kvinnor av järnbrist.
Det gyllene riset är modifierat så att tre av de nya generna tillverkar betakaroten. Betakaroten omvandlas till A-vitamin i kroppen och finns naturligt i bland annat morötter. Det är även betakaroten som ger det gyllene riset dess gyllengula färg, vilket gett riset dess namn. En annan av de sex nya generna får riset att binda järn medan två andra gener underlättar upptagningen av näring i tarmen
Den första användbara versionen av det gyllene riset innehöll enbart två modifierade gener som producerade betakaroten. 200 gram (okokt) av detta ris gav runt en tredjedel av dagsbehovet av A-vitamin. I nyare versioner av riset är halten uppemot sex gånger högre. Med detta ris behövs det betydligt mindre portioner för att täcka hela dagsbehovet av A-vitamin, både för vuxna och barn.
Tveksamheter med det gyllene riset
Kritiker till det gyllene riset hävdar dock att växtförädlingsföretagen enbart använder det gyllene riset som en murbräcka för att sedan kunna införa andra genmodifierade grödor i kommersiell odling i tredje världen. Även om det gyllene riset löser problem som vitaminbrist så skapar det andra. Det här riset är mycket vattenkrävande och vatten anses ofta vara en bristvara i de länder där man vill lansera riset. Motståndare till genteknik anser att problem som vitaminbrist istället borde lösas genom att hjälpa bönder att övergå till en odling med större variation av grödor.
Mycket av vitaminbristen i tredje världen skulle antagligen kunna lösas med hjälp av en mer varierad kost. Koriander, som ursprungligen härstammar från Asien, innehåller 500 gånger så mycket A-vitamin som vanligt ris. Växten förbrukar även betydligt mindre vatten än det gyllene riset.
Det har varit många turer kring det gyllene riset och det är ett exempel på en produkt som visar vilka svårigheter det finns i lagstiftningen kring GMO. Då det första gyllene riset var färdigt hade forskarna under arbetets gång utnyttjat mer än 70 olika patent och uppemot 100 forskare och företag skulle kunnat kräva ersättning varje gång riset användes. Om en forskare utnyttjar en gen som en annan forskare tagit patent på måste den första forskaren skriva på ett kontrakt som lovar den andra forskaren en del i alla kommersiella rättigheter som forskningen kan leda fram till. På grund av alla pattenter hade riset blivit i princip omöjligt att ta i kommersiellt bruk. Samtidigt var patentsystemet nödvändigt för att ens framställa produkten eftersom många av de patent man använde gällde metoder och apparater som aldrig hade utvecklats om inte patentsystemet hade funnits.
Forskarna, där bland annat den schweiziske professorn Ingo Potrykus varit en frontfigur, lyckades övertala patentinnehavarna. De kom fram till en ”deal”, som innebär att ingen kräver ersättning så länge en fattig bonde (med en årsinkomst under 10 000 USD) inte köper mer utsäde än vad ett genomsnittligt familjejordbruk är i behov av.
Det gyllene riset har även stött på andra problem. Regelverket kring en vanlig gröda tar enbart hänsyn till att de vetenskapliga och rättsliga frågorna är lösta samt att grödan har klarat undersökningen av hälso- och miljöaspekter. Men så fort grödan är genmanipulerad börjar ett annat regelverk genast ticka igång.
Det är betakaroten som ger det gyllene riset dess karaktäristiska färg.
