genmodifieradmat

2004 kom en ny, mer skärpt EU lagstiftning kring genmodifierat livsmedel och foder. Den tillkom efter en hård kamp mellan medlemsländer som var positiva respektive negativa till GMO och kampen innebar att inga GMO-produkter godkändes mellan åren 1998 och 2004. Den nya lagstiftningen som uppkom behandlar både bedömningen av miljö- och hälsorisker samt produkternas märkning innan försäljning. Syftet med de nya lagarna är att konsumenterna, med hjälp av tydlig märkning, ska ha möjlighet att göra val om de själva vill ha genmodifierade produkter eller inte.

Gemensamt för både genmodifierat livsmedel och foder som ska säljas inom EU är att de måste få ett godkännande, oavsett om de odlats i eller utanför EU. Prövningen för godkännandet gör EU myndigheten European Food Safety Authority (EFSA). EFSA går att jämföra med Sveriges livsmedelsmyndighet, med skillnad att EFSA inkluderar hela EU.

För att få ett genmodifierat livsmedel godkänt inom EU ska en ansökan först skickas till Livsmedelsverket eller liknande myndighet i något av EU:s medlemsländer. Myndigheten skickar sedan ansökan vidare till EFSA som kontrollerar om ansökan är komplett. Om ansökan är komplett har EFSA sex månader på sig att göra en riskbedömning av produkten. Bland annat miljöriskbedömningen är offentlig. Under sexmånadersperioden kan teknist vetenskapliga synpunkter lämnas från myndigheter som har ett ansvar inom GMO-området, till exempel Gentekniknämnden. När EFSA är klar med sitt utlåtande har vem som helst möjlighet att lämna synpunkter på utlåtandet inom 30 dagar. Dessa synpunkter går direkt till EU-kommissionen. Efter ESFA:s utlåtande har EU-kommissionen max tre månader på sig att lägga fram ett förslag. Sedan rådgör kommissionen med alla medlemsstater som då kan komma med synpunkter. Beslutet sker efter omröstning i Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, där alla medlemsländer ingår, och sedan är det EU-kommissionens uppgift att genomföra beslutet. Det hör dock till ovanligheten att ett förslag godkänns, och när det inte gör det går frågan vidare till EU:s ministerråd. Om produkten däremot blir godkänd av EU-kommissionen får den säljas inom hela EU.

Totalt finns det knappt hundra godkända produkter i EU och där det i Sverige bara finns ett fåtal av dessa produkter. I Europa odlas genetiskt modifierad majs i Tyskland, Tjeckien, Spanien, Slovakien, Rumänien, Portugal, Polen och Frankrike.

Kunna spåras genom hela livsmedelskedjan

Den nya lagstiftningen innebär även krav på att en genetiskt modifierad produkt ska kunna spåras genom hela livsmedelskedjan. Det här innebär att varje företagare får ett ansvar att informera nästa led i livsmedelskedjan om livsmedlet består av, innehåller eller är framställd av något genmodifierat. De får även ett ansvar, oavsett stadier i livsmedelskedjan, att livsmedlet uppfyller kraven i lagstiftningen.

I Sverige är det olika myndigheter som ansvarar för GMO-reglerna inom sina respektive områden. Livsmedelsverket för mat, Jordbruksverket för växter och djur, Fiskeriverket för vattenlevande organismer och Skogsstyrelsen för träd. Livsmedelsverket har ett certifierat laboratorium för att göra analyser av GMO. Varje år görs tester där för att kartlägga förekomsten av genetisk modifierad material i både foder och livsmedel i Sverige. Livsmedelsverket har även i uppgift, med kommunala miljökontor, att övervaka och kontrollera företagare så att de följer lagstiftningen.

Nya krav på märkning

Med den nya lagstiftningen ökade som sagt kraven på märkning av genmodifierade produkter. Idag måste alla produkter som består av, innehåller eller framställts av GMO märkas. Det här innebär att livsmedel i sig inte behöver innehålla DNA från en genetiskt modifierad organism för att vara tvungen att märkas. Det modifierade DNA:t kan försvinna under olika processer och det här gäller till exempel tomatpuré, majsstärkelse och rapsolja.

Det finns dock undantag i märkningen. En produkt kan innehålla upp till 0,9 % GMO-inblandning utan att behöva märkas, förutsatt att det går att bevisa att inblandningen var oavsiktlig eller tekniskt oundvikligt. Detta kan ske om till exempel vanlig majs mals i samma kvarn där genmodifierad majs tidigare malts. Då kan det finnas rester i kvarnen från den genmodifierade majsen som blandar sig med den vanliga majsen. Det är alltså accepterat, så länge halten GMO majs är eller understiger 0,9 %. Men självklart måste den GMO -inblandade majsen vara godkänd av EU för att följa lagen.

Kött, mjölk och ägg som kommer från djur uppfödda på genmodifierat foder behöver inte heller märkas. Själva produkten anses inte vara genmodifierad då. Även enzymer, aminosyror och vitaminer som är framtagna av genmanipulerade mikroorganismer behöver inte märkas, så länge inget genmodifierat material finns i slutprodukten.

Den svenska majskycklingen från Bjärefågel är uppmärksammad som väldigt naturlig och de har själva byggt sin image kring att de inte stoppar några konstigheter i maten. Deras egen slogan är ”En naturlig del av livets goda”. Även om dessa kycklingars föda till viss del utgörs av majs så är de av en snabbväxande ras som behöver mycket protein för att inte bli sjuka. Precis som de flesta andra svenska kycklingar tillsätts aminosyrorna lysin och metionin i fodret. Båda dessa aminosyror är essentiella, vilket innebär att kroppen inte kan tillverka dem utan är något vi måste få i oss med födan. Detta gäller både människor och kycklingar. De är livsnödvändiga och fungerar som byggstenar till proteiner. Men kycklingraser som används i Sverige är så hårt avlade (dock inte genmodifierade) att de behöver mer protein än vad som finns naturligt i fodret.

De tillsatser av lysin och metionin som finns i fodret räknas som syntetiska aminosyror. Syntetiskt metionin framställs kemiskt medan lysin produceras med hjälp av genmodifierade bakterier. Eftersom EU:s lagstiftning inte räknar det här till genmanipulation behöver inte kycklingen i sig märkas, även om det förekommit genmanipulation i processen. Däremot är de båda aminosyrorna förbjudna i EU:s regelverk om uppfödning av kyckling ska anses vara ekologisk. En del länder utanför EU har planer på att införa ett liknande märkningssystem för genmodifierad mat som finns i EU. Både i- och u-länder är intresserade, bland annat Japan, Australien, Nya Zeeland, Kina, Indien, Brasilien och Thailand. I USA får inte genetiskt modifierat livsmedel märkas. Det är olagligt. Dock riskbedöms livsmedel, men så länge de anses vara ofarliga för människors hälsa behövs de inte märkas.