3.9 Monsanto och GMO i USA
I USA är genmanipulerat livsmedel på en helt annan nivå än i Europa och år 2005 uppskattades USA ha GMO-odlingar på cirka 49,8 miljoner hektar. Grödorna som odlades var majs, soja, raps, bomull, squash och papaya. Ledare på GMO är det amerikanska företaget Monsanto som grundades i St. Louis, Missouri, redan 1901. Monsanto omsatte 68 miljarder kronor under 2007. I dokumentären ”The World According to Monsanto” av fransyskan Marie-Monique Robin riktas hård kritik mot företaget, med stöd från olika delar av världen.
Mörkt förflutet
Monsanto har en mörk historia bakom sig och är företaget bakom två av de värsta kemikalierna någonsin, PCB och Agent Orange. PCB utvecklades under 1920-talet och användes mycket inom industrin. Problemet med PCB är först och främst att det är cancerframkallande, men även dess långa nedbrytningstid är ett mycket stort problem. I Sverige förbjöds det 1972 men det finns fortfarande kvar i naturen. Agent Orange användes av USA under Vietnamkriget som avlövningsmedel. Dock var det inte bara löven som dog, utan även 400 000 människor dog eller fick allvarliga skador och 500 000 barn föddes med missbildningar.
Det är diskuterat hur mycket Monsanto visste om effekterna av dessa kemikalier. När flera dokument blev offentliga stod det i alla fall klart att Monsanto blev säkra på PCB:s skador på miljön under 1960-talet. Dock visar dokument att företaget gjorde mycket för att mörkerlägga dessa fakta. I bland annat ett dokument (http://www.chemicalindustryarchives.org/search/pdfs/anniston/19700216_205.pdf) gällande föroreningar från 16:e februari 1970 skriver N.T. Johnson på Monsanto att företaget inte kan förlora en dollar och att kunder själva får avgöra om produkten är miljöfarlig.
Nu har i alla fall detta anrika företag sadlat om till GMO istället, där de idag är dominerande på marknaden.
USA:s policy
USA har valt en helt annan riktning än Europa när det kommer till GMO. Under president George Bush den äldre utvecklade USA sin policy kring GMO och policyn presenterades i ett tal den 26 maj 1992 av vicepresident Dan Quayle. Där säger han att USA är världsledande inom genteknik. Redan 1991 omsatte industrin 4 miljarder dollar, men industrin borde utvecklas så att den kan nå 50 miljarders omsättning till år 2000. Detta skulle uppnås genom att undvika ”unnecessary regulation”.
I USA dras de viktigaste linjerna kring GMO av U.S. Food and Drug Administration (FDA), vilket kan liknas med Livsmedelsverket i Sverige. Det är ett känt faktum att ett flertal personer har hoppat fram och tillbaka mellan att arbeta hos FDA och Monsanto, där vissa gått emellan flera gånger. Däribland Michael Taylor som var viceordförande för FDA när policyn kring GMO sattes.
I USA bedöms en GMO-gröda vara mer lik en vanlig gröda än vad vi anser inom EU. GMO i USA har en grundregel som kallas ”principle of substantial equivalence”. Regeln bygger på att till exempel genmodifierad majs fortfarande innehåller i princip samma substanser som vanlig majs. Argumentet känner ni igen från fallet med Amflora-potatisen där Amylogene till stor del byggde argumenten i sin ansökan på Amfloras likhet med sin moderpotatis Prevalent. Dock syns det tydligt i det fallet att det är möjligt att få en större likhet mellan potatissorterna om man fifflar med siffrorna, vilket Amylogene gjorde i fallet med Amflora där de presenterade halterna i Amflora och Prevalent per areal istället för viktenhet. FDA:s officiella position är att de gener man för in med bioteknik kodar för protein som är väldigt lika proteiner som vi konsumerat i århundraden. Därför kan en genmanipulerad gröda anses vara i princip den samma som en vanlig, konventionell gröda och därför behövs ingen ytterligare lagstiftning. I en intervju av Marie-Monique Robin med James Marayanski, bioteknologisk koordinatör på FDA, säger Marayanski själv att han tycker reglerna kring GMO mer byggdes på politik än vetenskap.
All ny mat i USA måste leva upp till kravet kallat GRAS. GRAS står för “generally recognized as safe”. Om en ny tillsats ska tillsättas i mat måste produkten sedan testas så att den lever upp till GRAS. Om en kemikalie ska tillsättas i livsmedel finns det klara restriktioner om den ska bli godkänd, och det görs mycket tester kring den. En genmodifierad gröda har inga restriktioner för att bli GRAS-godkänd.
Lagstiftningen kring GMO i USA bygger enbart på att produkten ska vara säker för konsumenten, det tas ingen hänsyn till problem som genspridning. Monsanto själva säger I frågan att ”Adventitious Presence is Part of the Natural Order” alltså att främmande närvaro är en del av den naturliga ordningen. Om en genspridning sker som ger en planta fördelaktiga egenskaper är detta en del av den naturliga ordningen. Värt att tänka på är att om en organism får fördelaktiga egenskaper kan det förändra hela ekosystemet. Fördelaktiga egenskaper uppkommer naturligt i naturen, det är därför ekosystemet förändras naturligt och även därför vi människor befinner oss där vi gör. Men naturliga förändringar sker långsamt, tummens placering för att underlätta finmotorik har vi människor haft länge. Med genspridning från genmodifierade organismer kan vi påverka ekosystemet på ett sätt vi inte kan förutse.
Genspridning trotsar landsgränser
Doktor Ignacio Chapela som arbetade på Berkley University gjorde studier som visade att mexikansk majs hade utsatts för genspridning, något som senare bekräftades av andra mexikanska studier. Mexiko har en enorm variation av majs, bara i de södra delarna av regionen Oaxaca finns 150 olika majssorter. För att värna om mångfalden har den mexikanska myndigheten förbjudit odling av genmodifierad majs. Import av genmodifierad majs kan dock fortfarande ske och går inte att förbjuda på grund av NAFTA free-trade avtalet Mexiko tidigare slöt med USA och Kanada. 40 % av den amerikanska majsen som importeras till Mexiko är genmodifierad. Den är dessutom hälften så dyr som lokal mexikansk majs eftersom den är kraftigt subventionerad av de amerikanska myndigheterna.
Chapelas studier visade dock att genmodifierad majs har spridit sig till mexikanska odlingar, där majs med resistens mot Roundup hittades i fem regioner. Problemet med spridningen är att det automatiskt kan göra den mexikanska majsodlingen beroende av den amerikanska industrin. Det är ett nästan ofrånkomligt fenomen att den tillsatta genen i de genmodifierade majssorterna sprider sig till de lokala majssorterna. För att då kunna odla de traditionella lokala sorterna blir de mexikanska bönderna bland annat beroende av Monsantos Roundup och även gödningsmedel. För bioteknikföretag som Monsanto borde det alltså vara gynnsamt med genspridning då det ökar deras kundkrets utan minsta arbete från deras sida. I Paraguay blev odling av GMO lagligt som en direkt följd av den stora genspridningen av genmodifierade grödor från grannländer. Genspridningen beräknades komma främst från Argentina, där GMO har varit lagligt i 14 år.
Till skillnad från Europa har inte amerikanska konsumenter möjlighet att välja om de vill ha genmodifierat livsmedel. GMO märkning är förbjuden i USA. 70 % av livsmedlet som säljs bedöms ha genomgått någon bioteknisk process. 2006 var 90 % av sojabönorna i USA Roundup-resistenta.
Globaliseringens makt
2006 odlades totalt 250 miljoner tunnland GMO-grödor. Av dessa var cirka 70 % resistenta mot Roundup. En annan av Monsantos främsta produkter är BT-bomull, som framförallt odlas flitigt i Indien. Att det odlas i stor mängd i Indien beror på att Monsanto köpte Indiens ledande utsädesföretag 1999. Två år senare blev BT-bomull lagligt i Indien och lanserades under namnet Bollgard. Bollgard är genmodifierad att producera ett insektsmedel som avvärjer en bomullsparasit kallad bollworm på engelska. I bomullen har en gen från bakterien Bacillus thuringiensis införts. Bakterien är giftig för vissa insekter eftersom den har en gen som producerar gift mot dessa insekter. När genen sedan förts in i bomullen kan också giftet produceras i bomullen.
I Indien kontrollerar Monsanto det mesta av bomullsindustrin. Företaget tar ut 4 gånger så mycket för sitt utsäde än vad det traditionellt kostar. Många bönder bli därför tvungna att ta lån. Om skörden sedan blir dålig kan det leda till konkurs och i värsta fall självmord. Detta skildras bland annat i boken Seeds of Suicide av Vandana Shiva. Vandana Shiva vann 1993 det alternativa Nobelpriset, Right Livelihood Award, ett pris även Astrid Lindgren vunnit. Priset har som målsättning att "hedra och stödja de som erbjuder praktiska och exemplariska lösningar på de viktigaste utmaningarna världen står inför". Shiva fick priset med motiveringen att hon satt kvinnor och miljö i centrum för diskussionen av dagens utveckling.
Rättigheter till gener
Alla lantbrukare i Nordamerika som köper utsäde från Monsanto måste skriva på ett kontrakt kallat ”Technology Agreement”. I kontraktet bedyrar Monsanto sina rättigheter till den införda genen. Kontraktet innebär bland annat att bönder inte får spara utsäde till nästa säsong, allt måste användas eller så måste resterna slängas. Lokalt i USA har uttrycket ”gene police” myntats. ”Gene police” är anställda från Monsanto som kan komma till gårdar och ställa frågor och undersöka om bönder sparat utsäde från förra säsongen. Monsanto har även uppmuntrat bönder att anmäla sina grannbönder, de har till och med ett kostnadsfritt direktnummer, 1-800-Roundup. Monsanto utger årligen, sedan 2001, en rapport kallad Pledge report. Pledge report besår av läsning som ska bedyra Monsantos moraliskt korrekta arbete. Gällande patenten på genen skriver Monsanto i Pledge report att om någon skulle bli påkommen med att ha sparat utsäde så kommer detta att lösas till belåtenhet för både Monsanto och bonden. Verkligheten verkar dock inte vara så tillfredställande för bonden. The Centre of Food Safety gjorde en studie om farmare som blivit stämda av Monsanto för att de inte respekterat deras utsäde klausul. Resultatet visar på minst 100 rättegångar och ett flertal konkurser.
Är forskningen självständig?
Ett problem som diskuteras idag, inte bara kring GMO utan rent allmänt, är hur självständig forskningen är. Detta beror på att stora företag ofta sponsrar forskningsprojekt, ibland kan det vara helt nödvändigt med sponsring för att projektet ska gå att genomföra. Det måste självklart inte påverka resultatet om projektet är sponsrat men man kan anta att företaget bakom i alla fall hoppas på ett resultat som ska gynna dem.
Ett uppmärksammat fall är när den respekterade forskaren Arpad Pusztai, inför lanseringen av genmodifierade sojabönor i Storbritannien, sa i en intervju med BBC att han tyckte det var orättvist att medborgarna skulle användas som försökskaniner. Dagen efter förlorade Pustzai jobbet. Han hade lett ett forskningsprojekt med 30 forskare och med en budget på över 2 miljoner euro i Skottland. De gjorde undersökningar på genmodifierade potatisar och hur det påverkade råttor. Pustzai upptäckte inte att transgenen gav upphov till problem, däremot upptäckte han att tekniken kunde medföra skador på råttor. Ett känt faktum när Pusztai fick sparken var att Scottish Crop Reasearch Institute (SCRI) mottog stora summor pengar av Monsanto för att bedriva forskning.
Patent
Vid avsnittet om det gyllene riset togs det upp en del om patentsystemet som finns inom GMO och som kan skapa problem. Kan man verkligen ta patent på en gen? Generellt är patent ofta en förutsättning för att någon ska våga investera för att utveckla en ny idé till en färdig produkt. Genom patentsystemet kan företaget eller personen lägga tid och pengar på att utveckla en produkt och sedan få ensamrätt på att utnyttja den kommersiellt. Om inte ensamrätten fanns skulle något annat företag kunna utnyttja kunskaperna och utveckla en liknande produkt utan att ha behövt lägga ner tid och pengar på forskning.
I Sverige infördes 2004 möjligheten att ta patent på DNA-sekvenser. Liknande regler infördes i övriga EU. Det finns olika synpunkter på möjligheten att ta patent på gener. På ena sidan står argumenten om att företagen annars inte skulle våga satsa tid och kapitel men om de väl gjorde det skulle de kanske inte publicera vad de kommit fram till. Dessa argument ställs mot mer moraliska argument som att jag borde ha äganderätten till mina egna gener om det rör sig om gener hos människor. Skulle det upptäckas en ny genvariant i en människa, är det då forskarnas gen eller människans de funnit genen hos? Likt det gyllene riset är det ju fullt möjligt att liknande praktiska situationer uppstår, där man använt många olika patent och där det är så många som ska ha betalt, att det inte är lönsamt att släppa produkten på marknaden.
